Lindsborg |
-svenskstaden
|
|
Han drömmer om VästernVi har fått förvarningar. I stan är det många som betraktar honom som en särling. Inåtvänd och svår att komma inpå livet, säger man. - Han kommer aldrig att acceptera er. Han är egentligen inte vän med nån. Men varje dag har han suttit med oss där vid bordet på konditoriet. Alltid klädd pa samma sätt: den breda Stetson-hatten, den rutiga skjortan som stack fram under jeansjackan. . . Redan efter några dar ber han oss komma hem och hälsa på. Frank Reese ritar en karta på den kaffesolkiga bordsduken. Han bor i den östra utkanten av stan. Vägen ner till huset på Jackson Street är en av de få som ännu inte är permanentade. Bilens däck plöjer fram i den vattenmoddiga sanden. Huset ser oansenligt ut. Färgsättningen är halsbrytande. Två gröna färgvarianter star mot gröna enar och grön gräsmatta. När vi ringer på dörrklockan hörs signalen långt därinne bakom den fönsterlösa fasaden. Frank propsar på att få ge oss en gåva. Vi väljer varsitt buffelkranium, några centimeter långa och gjutna i massivt stål. Med ens känner vi att Frank verkligen accepterat oss. Kanske för att vi låter bli att se honom som annorlunda, som någon som skiljer sig från alla andra vi möter. Men Frank är märklig. I 50-årsåldern tvingades han av hälsoskäl att byta jobb. Och steget från stans svetsare till uppmärksammad konstnär innehåller lika många spänningsmoment som en god deckare. Frank - som under större delen av sitt liv bott och verkat i Lindsborg - föddes i Gypsum några kilometer nordöst om Lindsborg. Men under större delen av sin barndom bodde han och familjen hos farföräldrarna på deras ranch söder om Abilene ytterligare några kilometer norrut. - Det var hårda tider, menar Frank. Arbetet på farmen pågick hela veckan. Men söndagarna var vi förstås lediga. Då skulle vi vila och samla krafter för att orka med den kommande veckan. Men vila hade unge Frank ingen tid eller ro för. Han älskade hästar och mulor och jobbet med att försöka tämja de bångstyriga ungdjuren. Tillfällena var många att lära sig djurens utseende och beteenden. Detta skulle han få avgörande nytta av i framtiden. Under andra världskriget arbetade Frank som maskinist. Det var en sysselsättning han fann både intressant och stimulerande. När kriget väl var över och USA kunde återgå till sin egen rytm och framtid hade han inga andra planer än att återvända till sitt forna jobb. Som svetsare med egen firma i Lindsborg fanns det gott om arbete vid oljetornen ute på åkrarna och med farmarnas ständigt trasiga jordbruksredskap. |
|
Men Franks kunskaper om främst hästens fysionomi och funktion lämnade honom aldrig någon ro. En vårdag 1967 besökte han Birger Sandzens galleri. Just då pågick en tavelutställning av den välkände västernkonstnären Charles Russel. Dukarna flödade av situationer, av djurkroppar, av muskelanspänningar. . . Frank blev helt besatt av tanken att en dag själv artistiskt kunna utnyttja sina enorma kunskaper om hästen. - Jag valde en metod som många förståsigpåare ansåg vara helt omöjlig. Jag ville helt enkelt arbeta med en vanlig skärbrännare, en sån som drivs med acetylengas och som jag redan använde för olika jobb i firman. Med hjälp av skärbrännaren skar jag ut tredimen- sionella figurer i valsat stål. Hästar, bufflar och älgar var de första skulpturer som kom till på det här sättet. - Dom fyra första figurerna jag glorde skänkte jag till mina barn, säger han. Men det här sättet att jobba på är alldeles för slitsamt. Därför kommerjag aldrig mer att göra såna här stålfigurer. Frank fick många goda råd under den här tiden. Och ständigt slets han mellan valet att ägna sig åt ett "hederligt" arbete eller konstnärens osäkra bana. Ett förslag gick ut på att han i stället för den otympliga metoden att skära fram sina figurer i solitt stål skulle bygga upp dem i vax och sedan göra avgjutningar. - Ett mera riktigt materiel att arbeta i, egentligen. . . Han förstod också att han aldrig skulle kunna bli en bra skulptör om han inte själv genomförde arbetet från början till slut. Det gällde inte bara att bygga upp vaxfigurerna med deras ofantliga detaljrikedom och verklighetsöve- rensstämmelse - på Franks hästar kan man t o m räkna hårstråna på länderna liksom man kan leva med varje anletsdrag hos ryttarna. Han avslutade alltså sina arbeten med att själv också gjuta figurerna. Det gav lärospån. I dag packar han i stället den färdiga vaxfiguren i Chevroletten och beger sig de 20 milen söderut till speciella gjuterier i grannstaten Oklahoma. I allmänhet görs flguren i 20 exemplar varav Frank behåller ett. 1973 kom vändningen för den då 55-årige Frank Reese. En kraftkarl sägs han alltid ha varit. Pjosk och självömkan har det aldrig funnits tid för. Hjärtattacken blev en första varning. Frank varesig bekräftar eller dementerar ryktet som säger att han själv gick den drygt kilometerlånga vägen till sjukhuset. Kanske vill han medvetet odla några av de många myter som redan håller på att växa fram kring sig. Det viktigaste var att sjukdomen flck honom att slutligen bestämma sig. Han blev konstnär på heltid. I ett avseende är Frank Reese fortfarande en obotlig drömmare. Den riktiga västerntiden var för honom "the swinging time".
|
Buffeln är inte längre ett jaktens villebråd. De djur som finns kvar
lever för det mesta fredligt i någon nationalpark. Men utanför Lindsborg
finns den här hjorden som tros uppgå till omkring 250 djur.
Men de är skygga och vi har svårt att komma i närheten av dem. Det
hinner bli åtskilliga vändor
tillsammans med Frank Reese innan
Bertil får möjligheter att skjuta några bra bilder.
|
- Det var den mest romantiska perioden i Amerikas historia och dess like kommer vi aldrig att få uppleva igen, säger han och tillstår utan omsvep att han gärna skulle ha velat leva för hundra år sen. Hjärtattacken har han tagit på allvar. Han rider inte längre, tämjer inte längre några ungdjur. Och han har aldrig gått klädd i annat än boots - han har aldrig ägt ett par skor! - och bredbrättade Stetson-hattar. Kanske därför många anser honom vara en särling. Men likafullt. En dag kommer hans talang att ge Lindsborg ytterligare en plats i konsthistorien. . .
|
E-Mail |
Events |
Price List |
Top Page |
Not For Sale
Anvils
WWW version added on 05-06-97
Last updated on 05-06-97
One Crossroads Place
610 West Maple Ave, Suite WWW
Independence, MO 64050
(816) 252-4080
sysop@kcmo.com
